13 lägenheter på första attefallsvinden

Hur kan man bygga 13 attefallsbostäder och gömma dem mitt i Göteborgs stenstad? Just detta har Brf 3:e Långgatan gjort.

Föreningen fick tillstånd att bygga om vinden till 13 "attefallare" och höja taket med flera meter. Den komplicerade planen räddade föreningens ekonomi, möjliggjorde en näst intill komplett renovering av fastigheten och besparade föreningen kring en miljon kr - troligen mer - i utgifter för en hiss. En sådan behövs inte för attefallare. Projektet är det första i landet med vindslägenheter utan hiss.

Femvåningshuset byggt 1905 lyser grannt  i sitt nyfödda skick i hörnet av Värmlandsgatan och Tredje Långgatan med rött plåttak och gula väggar och de ursprungliga, nu ommålade och förstärkta balkongerna i Linnéstaden. Längs takkanten trängs de nya lägenheternas vindskupor utan att störa byggnadens gamla stil. Hyresgästerna bildade en förening 2004, och det visade sig snart att huset behövde ett rejält lyft. Fasaden var sprucken och började falla ner, byggnaden behövde lyftas, avloppsstammarna och taket bytas för att nämna det viktigaste.

-Det föll ner tegelstenar på innergården, minns Gunnar Bengtsson som flyttade in med hustrun Titti Lena Herrströmer i början av 2000-talet.

Ett problem stod som ett pansarhinder i vägen - bristen på pengar. Föreningen hade faktiskt inte råd med just någonting. Föreningen var redan belånad men tog nytt lån för att åtminstone stärka balkongerna och renovera innergården.  Det blev Lena och Gunnar som fick bryta dödläget. 
- Jag och Lena hade suttit föreningsstyrelser och handlat upp olika projekt och besatte en viss erfarenhet, summerar Gunnar. Förslaget att bygga om vinden till lägenheter hade bollats ganska länge, men det var en snårig historia på grund av områdets kulturhistoria och de tekniska problemen. Lösningen fick emellertid mer skjuts när det började bli klart att Attefallsreformen var på väg.

-Vi hade bygglovsansökan på gång, men vi väntade, minns Gunnar.  
Attefall visade sig vara lösningen på hela ombyggnaden.  Tillgänglighet eller snarare bristen på tillgänglighet var ett stort hinder, men för Attefallslägenheter behövs inga hissar. Lägenheterna är begränsade till 35 m2.  Titti fick kontakt med arkitektföretaget Radar  och bolaget Helhetshus (som senare gick ihop) som började nysta i projektet.  Det stod snart klart att taket måste höjas för att rymma lägenheterna, vatten och avlopp och takkuporna som inte fanns där tidigare.

Radar använde en digital, tredimensionell planering av de vinkliga utrymmena. 
- Utan den tekniken är det svårt att skapa sig en realistisk bild av utrymmet och mäta det korrekt, konstaterar Pär Thurfjell.  Dessutom måste byggnadens bärkraft kontrolleras, men visade sig vara tillräcklig.  Staden godkände planerna 2014 efter  det att grannhusägarna meddelat sin  positiva inställning.  Förfrågan gjorde att föreningen inte behövde vänta på detaljplaneändring. Medlemmarna godkände planerna enhälligt.

Entreprenören Skärgårdens bygg valde en radikal lösning för att omskapa taket och bygga utrymmena. Taket täcktes av ett plastskydd, under vilket hela taket revs.  -Det var helt nödvändigt.  Nocken höjdes med flera meter, berättar Pär Thurfjell.  
De eleganta ettorna blev klara 2019 och såldes omgående. Studenter var en stor kategori kunder - vilket var meningen.

Priserna låg kring 80 000 kr kvadratmetern vilket innebar att en vindsvåning betingade ett pris på en bit över 2 miljoner kr.  Föreningen har nu ett nyrenoverat hus med 47 lägenheter och ekonomin har fått en hyfsat lyft.  -Vi har mycket lån kvar och har inte kunnat sänka avgifterna. Vi höjde avgifterna med tre procent förra året och denna vår blir det sex procent till , säger Titti.  Men utan vinden hade det aldrig gått .  -Vi skulle ha behövt kapitaltillskott av medlemmarna annar, säger Gunnar.Det gäller dock att ta hjälp av experter inför ett så här svårt projekt.
- Huset måste klara av den nya belastningen av ytterligare en våning. Och så måste vatten och avlopp fungera, säger Pär Thurfjell.  Och om det finns antikvariska faktorer att ta hänsyn till gäller det att få Stadsbyggnadskontoret med på tåget.
Om det finns förråd som används av medlemmarna måste det lösas på annat sätt.  
- Men för oss blev det här fantastiskt bra. Vi fick chansen att göra något vackert av huset när det ända måste renoveras. 
- Det var en lång och lärorik resa, men tack vare den goda hjälp vi fick kunde vi undvika felsteg på vägen, slutar Lena.